Etikettarkiv: Kommunikationsskola

Popkulturell kommunikationsskola 3: Stå still i klaveret!

Mitt i den amerikanska mainstream-filmen händer nästan alltid samma saks: huvudpersonen försöker förklara något som oftast är rätt oskyldigt på ett sätt som gör att de sedan får ägna cirka en timme åt att krångla sig ur de problem som förklaringen skapar. Del 3 i min popkulturella kommunikationsskola (del 1, del 2) behandlar något som de flesta känner igen: ibland är det bättre att säga sanningen istället för att krångla in sig i komplicerade bortförklaringar. I de flesta biosalonger tänker alla i publiken: ”men säg sanningen istället!”, men om huvudpersonen sa sanningen skulle ju filmen bli för kort, så på film är det kanske tur att de krånglar till det. Men varför ägnar sig så många åt det i verkligheten?

Grundregeln är alltså: om du trampar i klaveret, kliv ur eller stå still. Att klampa runt låter bara ännu mer.

Den här grundregeln fick överraskande aktualitet, när folkpartisterna i Örebro skulle förhålla sig till att de nu var glada åt att en deltävling i melodifestivalen går av stapeln i Örebros citymässa (Conventum Arena) – som Werme och folkpartiet inte ville bygga. När John Johansson citerade Werme från 2006: ” “Har någon där ute i cyberrymden hittat några argument för att bygga den nya kommunala mässladan? I så fall: HÖR AV DIG!” svarade Karolina Wallström (politisk sekreterare för fp): ”Det handlade aldrig om att inte satsa på en mässa. Det handlade om rätt plats, rätt storlek och bästa möjliga mässlokal. Tur att nuvarande ledning jobbat så bra med att få till detta och lyckats få in Melodifestivalen i mässan.” (länkar till Facebook)

Jag inser att fp i Örebro inte bryr sig om vad jag skriver, men tar mig ändå friheten att föreslå vad Staffan Werme skulle ha kunnat säga för att förkorta pinan (hans partikamrat Johan Pehrson visade under torsdagen att det är smartare att inte sladda runt): ”Jag var emot citymässan eftersom jag tyckte att det fanns alldeles för många frågetecken runt bygget. Nu finns den och som ordförande i Kommunstyrelsen i Örebro gör jag då vad jag kan för att mässan ska komma till användning. Att Melodifestivalen kommer till Örebro är positivt och jag utgår från att vi kan vara överens om detta.” Men så sa han självklart inte.

Popkulturell kommunikationsskola 2: Charmig ondska

Dags för del två i den kommunikationsskola som inleddes här förra fredagen (det finns risk att denna skola blir evighetslång eftersom jag äntligen har hittat ett sätt att lura oskyldiga bloggläsare att ta del av kultur jag gillar!). Detta avsnitt är inte så långt och handlar om den mycket enkla regeln: om man ser väldigt snäll ut kan man vara mer elak (och omvänt: om man ser elak ut måste man vara snällare). Kontraster spelar roll – liksom fördomar och förväntningar.

chibi1Chibi heter den väna kvinnliga sångerskan i The Birthday Massacre som exempelvis i låten ”Lovers End” sjunger om de hemskheter som sker i källaren, där en pojkvän plågas till döds: ”In the cellar buried 6 feet deep/ The lover’s shaken from a dreamless sleep/ Nails clawing splinters from the ceiling and floor/ Shrieking like the witches til his stitches are sore” och sedan den fantastiska barnkammarliknande avslutningen: ”1.. 2.. 3.. 4 Underneath the cellar floor/ 5.. 6..7..8 Lover will suffocate” (här finns hela texten).

Om till exempel Marilyn Manson sjungit den där texten (gitarristen och resten av The Birthday Massacre ser för övrigt ut ungefär som MM) hade vi nog fått uppleva föräldrauppror för att stoppa omoralen och liknande. Men otäckheterna i texten förtas lite av att Chibi ser så trevlig ut. Inte nog med att hon ser ut som någon alla vill ha till kompis, hon klär sig dessutom som någon slags skolflicka och spelar allmänt på oskulds-temat (populärt i populärkulturen, allt från Angus Young i AC/DC till Britney Spears i ”Baby, hit me one more time”…). Och kvinnliga röster låter inte lika hotfulla, ens när de sjunger gravlikt (lyssna på hennes röst i slutet på sången!).

Det är som The Beautiful South påpekade någon gång: bara för att det yttre ger en bild av lättsmält underhållning märker ingen bettet i budskapet. Trots att The Beautiful South sjunger om misshandel, bombning av kungaparader och liknande uppfattas de som harmlös och glad trallpop – om man inte lyssnar ordentligt på texter och melodier.